(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Robert Ryttman)
[ep, Gaslight Records, betyg: 7]
Bates Motel är inte den första platta jag skulle rekommendera någon som inte känner till Paul Roland sedan tidigare, och som vill ha inblick i den brittiske, psykedeliske gothrockarens musikvärld. Jag skulle istället föreslå att inleda resan med dubbelsamlingen In Memoriam 1980 – 2010 som kom ut för två år sedan och som till stora delar är alldeles lysande och bjuder på många vackra spår. Bates Motel är inte heller dålig, men för det första innehåller ep:n bara fem spår, varav tre är kanon, och de andra två “bara” är bra. Vem är då denne märklige och extremt produktive man? Jo, redan i slutet av 70-talet började Paul Roland ge ut plattor, och förutom att göra det är han journalist, författare med ett trettiotal böcker på sitt samvete, många översatta till en mängd olika språk, samt forskare inom det övernaturliga. Många av hans böcker handlar om just övernaturliga saker, men där finns även utgåvor om såväl musik som massmördare och nazisternas samröre med det ockulta. Hans skivor och sångtexter har även de ofta skräckteman och dylikt och Roland har haft Roxy Musics manager David Enthoven och Marc Bolans första ex-hustru June Bolan som sina managers en gång i tiden. Idag bor engelsmannen i Tyskland efter att ha tagit en sjuårig paus från musiken, men nu är han alltså återigen igång med nya skivutgivningar och det är där Bates Motel kommer in i bilden. Det sägs att folk som gillar Al Stewart, Marc Bolan (som hans senaste bok handlar om) och Syd Barrett gillar Paul Roland. Det stämmer åtminstone på mig.