(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Tobias Pettersson)
[album, Amigo, betyg: 7]
Jag upptäckte Toni Holgersson i början av 90-talet genom den fartiga låten “Driven av en vind”. Strax efter hamnade han under Kjell Anderssons vingar och blev plötsligt ett “household name” med den starka plattan “Blå andetag” med välproducerade och hitbetonade låtar som ” Bilder från Washington Square” och “Du med dina ögon”.
Efter tio års missbruk och hemlöshet hittade han äntligen tillbaka till musiken i mitten av 00-talet, men numera är anslaget lite mer nedtonat. Men Tonis röst och känsla är intakt, han är fortfarande en av landets bästa vissångare, och kan lyfta låtar som i andras händer inte hade varit särskilt märkvärdiga.
Här på hans åttonde platta får vi en samling stillsamma låtar som delvis är skrivna av honom själv, men även av artister som Leonard Cohen och Veronica Maggio. Låtmaterialet hänger ihop bra och Toni sjunger med känslighet och hjärta. Det har alltid funnits något i hans röst som skapar en enorm närvaro, det känns som att han sitter i samma rum och spelar. Förutom att skivan är i lugnaste laget har jag inget att anmärka på, detta är ännu en stark skiva av Toni Holgersson.