Zero Music Magazine Intervjuer, nyheter, artiklar, reportage och videos
(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Robert Ryttman)
[album, Distrosong, betyg: 6]
Inledande singelsläppet “Five minutes of fame” samt den finaste balladen “Hibernation” och instrumentala “Skelter wheel” samt rockiga “The big spender” är riktigt bra låtar, men i sin helhet blir Martin Prahl´s Skelter Wheels självbetitlade platta lite väl jämntjock och identitetslös. Det hela är inte dåligt på något vis, men en önskan om att ta ut de berömda svängarna ytterligare infinner sig och håller sig konstant vid liv, genom mina lyssningar. Låtarna är raka, lättlyssnade och refrängstarka, men det finns inget direkt tuggmotstånd, och de har en viss förmåga att flyta samman ibland. Det är möjligt att man vill ha den här heterogena stilen och soundet, och i mindre tårtbitar funkar den utmärkt, men jag skulle uppskatta om jag vid något eller några tillfällen blev överraskad också. Möjligtvis är sådana excesser medvetet avfilade till ett minimum för att öka chansen till radiospelningar, men jag tycker att det är synd att man inte sträcker sig längre. Det finns ofta en nervig dramatik här som jag gillar, bra energi och driv, men när verser och alla upprepade refränger tystnat finns inte så mycket kött kvar att bita i. De obligatoriska gitarrsolona är korta och musikaliskt kör man den inramning låtarna kräver, varken mer eller mindre. Prahls egna jämförelser med 70-talets klassiska rock, Kiss och Fleetwood Mac, ger jag dock ingenting för. Varken sound eller låtar levererar någon deja vu från den eran, men plattan är rätt hygglig ändå.
