Zero Music Magazine Intervjuer, nyheter, artiklar, reportage och videos
(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Robert Ryttman)
[album, AFM Records, betyg: 7]
Yetin eller Snömannen, som den apliknande varelsen i Himalayabergen och vid den tibetanska högplatån heter, är förmodligen en stor, skitig, tung, dum och människoskygg varelse. Om den nu finns. Vilket den säkert inte gör. All Hail The Yeti däremot, kommer från Hollywood, har en kanadensisk sångare i Connor Garritty och gör musik som är stor, skitig, tung, men inte nödvändigtvis dum och definitivt inte människoskygg. Dessutom existerar bandet. Garanterat. Det självbetitlade debutalbumet – gruppen har gett ut en ep tidigare – är bevis för den saken och cd:n innehåller elva låtar (om man nu vill kalla det sista, extremt långvariga spåret med djungelljud för en låt). Dessa inberäknar tre av ep:ns fem spår också: “Bloodguilt”, “When the sky falls” och “Deep creek”. All Hail The Yeti skapar en tung, delvis melodiös metal inom vars ramar man kan spåra både brutalhård sydstatsrock, hardcore, doom, stoner och många andra tunga och hårda ingredienser. Bandet iklär sig verkligen inte silkesvantarna. Förmodligen har de inte ens hittat dem bland alla nedgrävda lik i träsken. Enligt sångaren handlar låtarna om döden, livet, lycklig och olycklig kärlek, det övernaturliga, kryptozoologi (läran om djur som kanske finns men förmodligen inte gör det, typ Bigfoot, Yetin och sjöodjuret i Loch Ness), mytiska varelser och partyn. Bland annat. Musikaliskt är det som att bli överkörd med en bulldozer… som sedan backar över en ännu en gång. Det kan vara en skön känsla när rätt chaufför, i det här fallet All Hail The Yeti, sitter bakom ratten.
