Anbuley – Kuduro, kwaito och höga klackar

(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Hans-Olof Svensson)

Zero presenterar österrikisk-ghananska Anbuley, som i sin musik tar upp viktiga teman som olycklig kärlek, förmågan att bortse från andra människors egenheter och acceptera dem som de är, samt inte minst glädjen i att klappra fram på höga klackar.

Den österrikisk-ghananska sångerskan Anbuley föddes i Wien av ghananska föräldrar. I pappas vinylsamling fanns såväl traditionell afrikansk musik som modern jazz, och Anbuley växte upp med så skiftande influenser som Fela Kuti och Isaac Hayes.

Efter att ha bott i Ghana som barn är Anbuley nu Wien-baserad sedan många år. På ep:n Oleee möts afrikansk tradition och moderna trender inom elektronisk dansmusik, från elektropop till sydafrikansk kwaito-house och angolansk kuduro-techno.
– De flesta av mina låtar är inriktade på dansgolvet. Jag vill sprida goda vibbar och få folk att dansa, men mitt främsta budskap är att människor ska älska sig själva och varandra som de är på samma sätt som jag lärt mig göra. Vi är alla av samma slag och det är fantastiskt, men samtidigt ska vi inte behöva vara likadana för att kunna älska och acceptera varandra. Då skulle världen se väldigt tråkig ut, berättar Anbuley för Zero.

Anbuley sjunger uteslutande på ga, ett av de många språk som talas i Ghana. För den som eventuellt i likhet med Zero sov på ga-lektionerna i skolan, sammanfattar Anbuley innehållet i de tre spåren på ep:n.
– “Oleee” handlar om att kunna släppa en kärlek som inte är äkta och som i själva verket är skadlig för en, att kunna bryta med en person när man förstår att han eller hon bara lekte med ens känslor och att man bara slösar bort energi. Men också om den lättnad som följer på smärtan, när man får tillbaka livsglädjen och den kraft man saknat. En nystart, helt enkelt.

– “Tokota” är en lovsång till högklackade skor och glädjen i att äga dem. Refrängen härmar ljudet de gör när man går nerför gatan eller kliver ut på dansgolvet. Kvinnor och högklackat är väl ett kapitel för sig, och jag måste medge att jag är en av dem. Jag njuter av att bara ha dem och att kunna bära dem vid särskilda tillfällen.

– Temat för “S3k3” är galenskap, att vara tokig om man så vill. Alla har vi ögonblick av galenskap, vilket inte bara är okej utan rentav viktigt och ibland väldigt kul. Men jag tror att alla människor har neuroser någonstans, så man måste ha tålamod med andra även när de verkar helt vansinniga för en själv.

Oleee producerades av Salzburg-födde Florian Richling, alias Tipanic, som tillsammans med Adam Lukas driver Big ’N’ Hairy, Österrikes första tropical bass-label.
– Att jobba med Florian är ett rent nöje. Jag har alltid varit ett stort fan av hans produktioner och musik. Det är svårt att förstå hur någon som är så begåvad kan vara så blygsam. Florian inspirerar mig både som människa och musiker. När vi gör musik låter han mig vara mig själv och försöker inte ändra på hurdan jag är. Det är väldigt viktigt för slutresultatet. Jag har lärt mig oerhört mycket av honom och jag ser fram emot att börja arbeta med mitt kommande album.

Vad inspireras du av utanför musiken?
– Det finns så mycket skönhet i livet, från litteratur till konst och mode, och jag behöver allt!

Vilka mål har du för framtiden? Var ser du dig själv om låt oss säga fem eller tio år?
– Jag försöker att bara ta ett steg i taget och leva i nuet. Vi kan ändå aldrig veta vad som händer imorgon. Men jag vet vad jag vill och jag tänker fortsätta utvecklas musikaliskt och ha roligt under tiden!

Oleee finns ute nu på Seayou Records i samarbete med Big ’N’ Hairy Recordings.