Pia Fridhill – My Swedish Songbook

(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Robert Ryttman)

[album, Elk Music / DFR, betyg: 6]

Pia Fridhill bor i Tyskland och sin svenska sångbok har hon således sjungit in tillsammans med duktiga, tyska musikanter. Musiken ska ses som en hyllning till Jan Johansson som gjorde internationell succé med Jazz På Svenska 1964, medan uppkomsten till My Swedish Songbook sägs vara hemlängtan.

Fridhill har spelat in tretton låtar till den här plattan. Samtliga är covers förutom “Alla ljuger för sig själva”, som hon skrivit själv och vars text består av en känga till jantelagen. Det som slår mig med låten är att den är minst lika bra som mycket av skivans övriga material. Detta material är Robban Brobergs “Båtlåt”, ett flertal låtar från Cornelis Vreeswijks penna, Bellmans “Märk hur vår skugga” som Thåström en gång i tiden gjorde en så mäktig version av, folkvisor, inklusive “Dalpolska” som Monica Thörnell gjorde en kalasversion av 1973 på albumet Alrik (där låten kallas “Inte äger jag gods och guld”), samt Niklas Strömstedts “Om”, som här har fått viss countryprägel.

Annars är det en mix av visa, folk och jazz som dominerar plattan. Jazzen är av avspänd loungekaraktär med vispar mot trumskinnen, mycket piano, hängbjörk, saxofon och Fridhills tonsäkra, fina sånginsatser. Hon har en utmärkt röst för den här musiken och varierar sången väl.

Jag kan tycka att låtvalen är väl förutsägbara och de flesta har man hört i bättre och mer personliga tolkningar tidigare, inte minst från upphovsmännen, men My Swedish Songbook är definitivt skön att lyssna till, gärna i hängmattan, på en gräsmatta eller på en öde, solig skärgårdsö.