Mike Granditsky – MG

(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Robert Ryttman)

[album, STIYR Records, betyg: 8]

Bakom sig har Mike Granditsky grupper som Pitchblack Ltd, Quiet Men, Spirited Sin och Kingfisher Men. Sedan 1978 har han varit involverad i diverse band, men först nu debuterar han som soloartist och det med läckra alstret MG.

Först ryggar jag tillbaka lite över den uppenbara Suicide-stöld som inledande “Blackout” baseras på, men jag fortsätter lyssna och upptäcker snart att Granditsky gör något eget av influensen. Suicidesoundet blir till ett komp, en grund, och över den målar artisten vidare med egna ljud, melodier, texter och idéer. Resterande låtar på MG har ingenting med Suicide att göra och sakta men säkert dras jag in i den här rätt egensinniga världen där elektronisk pop möter repetitivt krautmangel, snygga melodier och en stor dos mörkt, regnigt, alternativt 80-tal. Att lyssna igenom skivans nio låtar är lite som att vandra genom nio grottor under havsbotten där varje grotta har sin specifika inredning och atmosfär. Samtidigt är det uppenbart att det är samma person som designat hela grottsamhället.

För att skapa den här världen av ljud har Ulf “Rockis” Ivarsson producerat och mixat plattan och Ove Markström, David Lindh och P Simon lirar på den. Dessa herrar har varit med i grupper som This Perfect Day, Yvonne och Broder Daniel. Att jag nämner 80-talet betyder inte att MG låter som en kvarleva från den tiden. Plattan känns ny fräsch och modern, tro inget annat. Men nog finns här en beskuggad själ från en tid då Ultravox, Gary Numan, Throbbing Gristle, Bauhaus och Echo & The Bunnymen var da shit.