Marilyn Manson – Born Villain

(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Robert Ryttman)

[album, Hell, Etc / Playground Music, betyg: 6]

Det fanns en tid då Marilyn Manson var en av världens mest intressanta artister. Han gjorde det ena storverket efter det andra på skiva. Hans videos var stilbildande och showen var magnifik, påkostad och minst lika läcker som en Kiss-konsert. Den kristna moralisthögern protesterade utanför arenorna var än Manson lirade. Den tiden tycks tyvärr vara förbi.

Born Villain är Mansons tredje skiva på rad som inte når upp till forna tiders höjdpunkter och det smärtar att konstatera det, men fakta är fakta. Samtidigt finns det nästan ingen artist som klättrat upp till sådana konstnärliga och kommersiella höjder som Manson gjorde, och som sedan hållit sig kvar på toppen i längden. Även influenser som Alice Cooper och David Bowie har haft sina dippar. Likaså Bruce Springsteen, Rolling Stones och Madonna. Det är bara en tidsfråga tills även Lady Gaga halkar och faller.

Manson har med Born Villain gett ut sitt åttonde album och det är ingen dålig platta. Här finns några toppar som sätter sig tämligen fort i medvetandet och resterande material är helt okay. De högt ställda förväntningarna når han inte, trots byte av skivbolag, men det är ändå ingen trött gubbe som agerar här. Däremot är det en artist man känner lite för väl, en Manson som inte förnyat sig, som inte chockerar längre och vars låtar bara i ett fåtal fall verkligen sätter sig i minnet. Det är mer elektronik, färre gitarrer och jag har inget emot soundet, men jag saknar den Manson som så fullständigt dominerade slutet av 90- och första hälften av 00-talet. Förhoppningsvis dyker den figuren upp igen framöver. Än har jag inte gett upp hoppet om nya storverk nämligen.