Jens Ihlström och Allt Blir Bra – Efter Tystnaden

(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Robert Ryttman)

[album, Karnivael / DFR, betyg: 4]

Det har gått fyra år sedan Jens Ihlström debuterade med Bland Fingerborgar Och Tändsticksmän. Vad han har gjort däremellan vet jag inte, men sånglektioner tycks han inte ha tagit i alla fall. Den vokala biten är ungefär lika svajig och falsk då som nu. Det är jäkligt synd, då killen trots allt får till en del schyssta låtar. Texterna är vanligtvis välskrivna, lätt politiska och intressanta att lyssna till. Bandet lirar dessutom utmärkt. På den här cirkusinfluerade plattan tycker jag speciellt att “Korrespondens i tystnadens tid”, “Göteborg, Göteborg”, “Hjärta av sten” och “Salikons rosor” är riktigt lyckade kompositioner. Mindre kul är det att höra Håkan Hellströmsliknande saker som “Svartöstan” med sin horribla sånginsats och trista melodi, eller “Lång tid” som periodvis skär i öronen rejält. Jag kan acceptera en del fylleskrål och enskilda, sura toner ibland hos musikanter, men när de blir för många och kommer för ofta gör det mig irriterad. Lyssnandet förvandlas till en mardrömsupplevelse. Till slut kan jag inte koncentrera mig på annat än felaktigheterna och så slutar det i det här fallet också. Placera en tonsäker sångare eller sångerska framför mikrofonen, låt Ihlström agera kompositör och textförfattare istället för frontman och resultatet hade blivit en riktigt lyckad skiva. Nu längtar jag mest till tystnaden som kommer Efter Tystnaden. Synd på så pass många bra låtar.