Of Montreal – Paralytic Stalks

(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Robert Ryttman)

[album, Polyvinyl / Cosmos Music Group, betyg: 8]

Inte för att jag är någon expert på of Montreal, men aldrig förr har väl Kevin Barnes och hans musikanter varit så här långt inne i den helflippade, psykedeliska 60-talsdjungeln och komponerat LSD-låtar? Första gången jag lyssnade till Paralytic Stalks var jag inte helt koncentrerad och skivan kändes bara som ett stort, osammanhängande mischmasch av effekter, melodisnuttar och allsköns gamla influenser från de tidsepoker då män med långt hår var något uppseendeväckande. När jag sedan lyssnar igen, denna gång hundraprocentigt koncentrerad på vad jag hör, så upplever jag Paralytic Stalks som ett stort, sammanhängande mischmasch av effekter, melodisnuttar och allsköns gamla influenser från dessa tidsepoker istället. Såväl Wings som ELO känns ibland närvarande, men framförallt är det psykedelian och galenskapen, experimentlustan och melodiglädjen som firar triumfer här. Plattan är absolut inte till för alla, och jag är övertygad om att många kommer gå bort sig i dessa snåriga och otillgängliga tonmarker, men vet du med dig att du har en liten flummare inombords så har du härmed soundtracket till den tomtens märkligt rökiga liv. Paralytic Stalks ska textmässigt vara en av Barnes mest personliga plattor, sägs det. Jag har fullt upp med att hålla reda på alla musikaliska inslag än så länge. Att analysera texterna känns som överkurs just nu.