J.R. Plankton – Neon

(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Robert Ryttman)

[album, Karaoke Kalk / Indigo / Cosmos Music Group, betyg: 8]

Inledande “Musique electronique” är tveklöst en Kraftwerkhyllning och dessutom en låt av rang. Den är lång, den är läcker och den bjuder in lyssnaren till resten av Neon, J.R. Planktons debutalbum. Nu är inte duon Jens Strüver och Robert Ohm några duvungar för det. Strüver har till exempel hand om bolaget M=minimal där han på skivor samarbetat med krautrocklegenden Conrad Schnitzler bland annat, och Ohm är en multiinstrumentalist och studionörd. Herrarna kom i kontakt med varandra i samband med ett de gjorde ett en timme långt radioprogram om kompositören Moondog. Men det var då och nu är nu. Neon innehåller fem långa låtar. Samtliga är elektroniska, med undantag från “Sundance” som är en pumpande discodänga med en frenetiskt drivande wah wahgitarr som uppmanar till hypnotisk dans. Det handlar genomgående väldigt mycket om att upprepa rytmer, basgångar och strukturer här, och detta är lika mycket en elektronisk pop- och konstplatta som ett krautrockalbum egentligen. Fans av bägge dessa genrer lär uppskatta J.R. Planktons tonkonster. Den enda låt som innehåller “sång” i någon mening är nämnda “Musique electronique” och det nynnas närmast omärkligt på vackra “Nakamura”, men Neon är absolut ingen tråkig platta för att den huvudsakligen är instrumental. Tvärtom. Den funkar på dansgolvet och den funkar i sängen med hörlurar, allt beroende på vilken låt man väljer. Missa den inte.