Thåström – Beväpna Dig Med Vingar

(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Robert Ryttman)

[album, Razzia / Sony, betyg: 8]

Det var länge sedan Thåström gjorde en så här mästerlig skiva. Mycket länge sedan. Här är pusselbitarna från postpunken, industrirocken, Tom Waits-bluesen och inte minst 80-talets flaggskepp Imperiet sammansatta och fastlimmade med utmärkta, starka melodier och en hoppfull svärta. Thåströms språk är som alltid hans alldeles egna och jag ser verserna mer som surrealistisk poesi än som berättelser man behöver förstå eller ha en relation till. En Thåströmtext kan helt enkelt betyda olika saker för hundratals personer, men älskas av samtliga. Thåström själv fyller 55 bast i år, men det hörs varken på rösten, musiken eller viljan att skapa hypnotisk, melankolisk, lätt industriell popmusik med melodier som äter sig in i mellangärdet med en pirayas intensitet och hunger. Beväpna Dig Med Vingar tillägnas poeten Michael Strunge som tog självmord 1986, pacifistiska konstnären Frans Masereel och A, som förmodligen är skådespelerskan och flickvännen Amanda Ooms som delvis pratar i “Brunkebergstorg” och som också fotat för cd-häftet. Nio låtar har Thåström fyllt detta album med och min enda invändning är egentligen att plattan kunde ha vuxit ytterligare ett snäpp eller två om ett par snabbare, rockigare saker hade fått plats på skivan också. Kanske hade det skadat jämnheten som råder här, men samtidigt hade variationen som åstadkommits skapat en annan explosivitet. Oavsett: Thåström har återigen intagit tronen, och det med bravur.