(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Robert Ryttman)
[album, City Slang, betyg: 6]
Jag kan förstå att folk gillar New York-bandet Nada Surf. Jag kan förstå att Matthew Caws sångröst tilltalar en publik på ungefär samma vis som Simon & Garfunkels förenade röster gjorde. Eller varför inte som Neil Youngs bräckliga stämma? Jag kan också förstå att Nada Surf har kommit till sitt sjätte album med The Stars Are Indifferent To Astronomy. Bandet har en sorts tidlös kvalitet, samtidigt som det de gör ligger väldigt väl i paritet med vår samtid. Jag är däremot inte så säker på att Nada Surf kommer uppskattas, älskas eller ens vara ihågkomna typ tio år efter att de splittras. Risken är nämligen stor att något annat band med tidlösa kvaliteter, med en sångare som sjunger pojkaktigt ljust och som har gjort några plattor genom åren, kommer skymma Nada Surf och lämna dem i skuggan. Vad som krävs är att det namnlösa fantasibandet skriver starkare och mer minnesvärda låtar än vad Nada Surf gör. Amerikanernas låtar är inte dåliga, de har som sagt kvaliteter, de också, men tyvärr inte av samma dignitet som nämnda Simon & Garfunkel eller Young. Kanske spelar det inte så stor roll? Nada Surf finns här och nu, varför inte bara njuta av det man hör och skippa filosoferandet? Ett råd om ni inte är bekanta med gruppen sedan tidigare: lyssna på skivan fler än bara en gång innan ni avgör om detta är er tekopp eller inte. Nada Surfs melodiska pop behöver få sin chans, annars är det risk att den upplöses som en såpbubbla.