(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Robert Ryttman)
[album, Discouraged Records / Sound Pollution, betyg: 5]
Den experimentella mörkermetallens söner från Umeå är åter tillbaka med ett album som utmanar, provocerar och berör på ett eller annat vis. Ny i sättningen är gitarristen och körsångaren Patrik Ylmefors som ersatte John Öman efter att Our Astral Circle spelats in. Sju låtar utgör en sammanlagd speltid på något över femtio minuter. Längst och bäst av alla spår är den över sexton minuter långa “Ulv” som Fredrik Lindqvist (ex Totalt Jävla Mörker) gästsjunger på. Har ni inte hört Molokens tidigare skivor så bered er på en upplevelse utöver det vanliga. Och orkar ni inte igenom denna vilda, vanvårdade och mörka best till skiva, så har ni mina sympatier. Rural är nämligen inte för alla. Det har inte Molokens tidigare skivor varit heller. Faktum är att all musik bandet skapar tycks designad för en tämligen liten och exklusiv publik. Moloken själva lär vara medvetna om den saken och uppenbarligen spelar det dem ingen roll. En åsikt och inställning värd all respekt, som jag ser det. Samtidigt känner jag att jag kan den här grejen nu. När ep:n We All Face The Dark Alone kom -08 fascinerades jag av vad jag hörde, när Our Astral Circle släpptes året efter fanns fortfarande fascinationen kvar och plattan var delvis spännande. Sedan dess har ingenting väsentligt hänt. Rural låter som mer av samma sak. Jag saknar fortfarande sångmelodier. Status quo, på gott och ont.