Loch Vostok – Dystopium

(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Robert Ryttman)

[album, Vicisolum Productions / Sound Pollution, betyg: 6]

Kanske har ni sett Loch Vostok som uppvärmare till Therion eller King Diamond? Kanske såg ni dem på Sweden Rock Festival för några år sedan? Själv hörde jag talas om Dark Logic (2004), som första plattan heter, när den kom, och någonstans läste jag att låtarna handlar om seriemördare. Av någon anledning fick jag aldrig tag i skivan och så småningom glömde jag bort hela grejen. Under åren som gått har Loch Vostok gett ut Destruction Time Again (2006) och Reveal No Secrets (2009). Nu är det alltså dags igen, denna gång med Dystopium. Elva låtar avhandlas på lite över femtio minuter, och nog finns här musikaliska partier som absolut tilltalar, alltid. Men det är inget album som sätter sig på en lyssning eller två, vilket i sig inte alls stör mig, då det ofta är “växare” som överlever längst. Jag är dock osäker på Dystopiums livslängd av andra skäl. Det svulstiga innehållet är nämligen klart mättande. Loch Vostok tycks leva efter devisen att “more is more” i alla avseenden. Istället för att nöja sig med att vara ett utmärkt progmetalband har man tvingat in så många stilar och genres som det är fysiskt möjligt i en och samma skiva. Jag uppfattar snarare resultatet som sökt än som vågat. Denna extrema blandning av mångfald ger inte Loch Vostok eftersträvansvärd originalitet och egensinne, utan splittrar istället musikupplevelsen. Likfullt är detta en bra och ofta intressant platta, men rensade man bland uttryckssätten lär det bli ännu mycket bättre framöver.