(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Tobias Pettersson)
[album, Novoton, betyg: 6]
I Pascal spelar Isak Sundström skränig punk, i sitt andra band är uttrycket mer nedtonat men det finns ändå likheter. Båda banden bär på ett mörker och en dysterhet och utgör på var sitt sätt soundtracket till nedlagda fabriker. I Skriet ingår även Jacob Frössén och detta är gruppens andra album. Trummor mullrar långsamt fram under ett moln av säregen sång, pianokling och udda stämningstoner.
På något sätt lyckas Skriet kombinera det karga och stenhårda med det bomullslätta och mjuka. Det är vackert och fult på samma gång. Det är snarare ett rum fyllt med ljud än traditionella poplåtar. Frågan är om det ens är flera låtar. Skriets musik följer en formel som gör att man nästan kan se hela skivan som en enda lång låt.