(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Tobias Pettersson)
[album, Launch / Playground, betyg: 2]
Jag upptäckte Dom Dummaste och medlemmen Martin Rössels solomusik i skarven mellan 80- och 90-tal. Då hade de redan hållit på ett decennium och blivit ett slags kultband inom det svenska musiklivet. Nu släpper duon, som förutom Rössel består av Lars Cleveman, sin första skiva på 11 år och det hörs att de varit borta ett tag från dessa sammanhang. Musiken låter inte bara hemsk utan även oerhört daterad.
Grunden i musiken är någon slags elektronisk pop, som kryddas med diverse ljudexperiment, 80-talsgitarrer och “knäppa infall”. På 90-talet hade detta kanske låtit spännande och annorlunda, men idag håller det inte på långa vägar. Detsamma kan sägas om texterna. Nivån på svenska texter har höjts något enormt under 00-talet och idag kommer man inte undan med det blaj som Dom Dummaste sjunger. Vissa band är bättre att låta vila i frid.