(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Robert Ryttman)
[album, Lollard Records / Naz, betyg: 6]
Stockholmsbandet United är inga nykomlingar, men däremot verkar de ha varit smått osynliga i hemlandet sedan starten för cirka sex år sedan. Jag har åtminstone inte hört dem, eller ens hört talas om dem tidigare, vad jag minns. Å andra sidan är inte United ett bandnamn man lägger på minnet. Om det inte heller dykt upp några plattor mellan Slick från 2005 och denna så är det inte särskilt konstigt. Enligt den minimala info jag efter mångt och mycket hittat så tycks bandet i alla fall vara mer kända ute i Europa än här, och då delvis som förband till Placebo, en grupp de också jämförts med musikaliskt. Själv har jag inte lyssnat mycket på de sistnämnda och kan inte söka likhetstecken. Däremot slår det mig gång efter annan när jag lyssnar till albumet att United påminner en hel del om Brett Anderson och Suede: både melodierna, rösten och vemodet i låtarna ger samma association. Trots det låter inte United som några hundraprocentiga kopior till britpoparna heller, vilket ger dem existensberättigande i min bok, även om jag önskade att United hade lite större egenart och personlighet trots allt. Coup d'oeil med sina elva låtar är i alla fall en trevlig platta att lyssna till. Den har en stämning och atmosfär som drar in och bär upp mitt intresse som lyssnare, och melodierna är absolut inte tokiga. Jag ska inte påstå att Coup d'oeil förändrar livet i någon väsentlig riktning, men en aning bättre blir det i alla fall, åtminstone stundtals.