(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Robert Ryttman)
[album, The Control Group / Border Music, betyg: 7]
Den drömskt dimmiga och vackra värld som The Deer Tracks målade upp på ep:n The Archer Trilogy Pt.1 har fått sin naturliga fortsättning i och med denna uppföljande fullängdare. Den största skillnaden på de två skivorna är att duon Elin Lindfors och David Lehnberg arbetar mer med dundrande, dominerande rytmer här. Annars är det mesta välbevarat: de elektroniska ljuden, melodierna, Lindfors spröda, ofta viskande röst, lekfullheten, experimentlustan, detaljerna, egensinnet och den filmiska atmosfär som tycks genomsyra allting paret får ur sig. Är Pt.2 bättre eller sämre än Pt1? Svar: varken eller. Duon vandrar in på nya skogsvägar, men jag kan inte påstå att dessa är bättre eller sämre än de gamla. Underlaget är ungefär detsamma. Vägarna ser bara annorlunda ut om man studerar detaljerna, samtidigt som de i det stora perspektivet ser ungefär likadana ut som de förra. Så som skogsvägar brukar vara: lika och olika på en och samma gång. Låten “1000 vända kinder” sjungs på svenska, det är en tydlig förändring, som om ett lejon plötsligt skulle korsa vägen. Med andra ord: gillar du The Deer Tracks tidigare skapelser kommer du gilla denna cd också. Det är inget snack om saken. Spännande saker händer här, nästan bombastiska refränger blommar ut över knarriga syntljud och att lyssna på skivan är som att leta hemligheter. Varje låt döljer saker i skuggorna av sina melodier och gör att man gärna slår på repeat-knappen, stänger resterande världar ute och ger sig hän. Förhoppningsvis kommer trilogins tredje och sista del redan i höst. I så fall ska samtliga plattor spelas efter varandra. Årstiden kommer vara perfekt för den upplevelsen.