Skurklandet – Rackare

(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Robert Ryttman)

[album, Havet Brinner, betyg: 6]

Imperiet, Reeperbahn och Ståålfågel, postpunk och discorytmer, gamla uniformer, svenska texter och… Om jag tagit tidsmaskinen bakåt till första hälften av 80-talet? Jo, det känns så när man lyssnar på Skurklandets andra fullängdare. Bandet bildades som Eldorado i Ronneby 2001, bytte namn till Skurklandet 2006, flyttade till Malmö, albumdebuterade med Spår Noll 2008, gav ut ep:n Vita Svarta Streck 2010 och är nu aktuella med Rackare som innehåller åtta låtar. Det hela är rätt teatraliskt, med en märklig Sovjetkänsla ibland, melodiskt, simpelt och retro. 80-talsnostalgikerna som upptäcker bandet kommer säkert ta Skurklandet till sig med hull och hår, men hur en yngre generation gör är mer tveksamt. Hade soundet varit mer modernt så, men nu när Rackare verkligen låter som en kvarleva från 80-talet? Jag vet inte. Däremot vet jag att “Livet är för kort” och “Såna som oss” biter sig fast i mitt medvetande som om någon skjutit fast låtarna med en jävla bultpistol. Det övriga materialet fungerar oftast bra, med undantag från avslutande “Ända fram” som jag bara upplever som tråkig och seg. Men “Zombie ett och noll”, “Bobbyboy” och sådana låtar finns ingen anledning att klaga på. Säga vad man vill om Skurklandet, men i dagens övriga musikklimat känns bandet klart originellt och egensinnigt. Hade de däremot dykt upp samtidigt med influenserna hade de känts som en naturlig del av sin samtid. Synd att man varit snål med speltiden bara.