Herman Dune – Strange Moosic

(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Robert Ryttman)

[album, Strange Moosic, betyg: 3]

Herman Dune har blivit en duo, startat eget skivbolag, försett cd-häftet med texter och ackord till skivans låtar, och man inleder fint med singelspåret “Tell me something I don´t know”. Därefter tar det dessvärre väldigt lång tid innan jag hittar ännu en låt som tilltalar. Först med skönt gungande “The rock” som med sin klisterrefräng bjuder en stor dos charm händer det. För övrigt känns fransmännens simpla mix av indiepop och folk på Strange Moosic som allt annat än underlig eller kul. Faktum är att den framstår som så banal att jag själv skulle kunna skriva ihop ett tiotal låtar med samma kvaliteter på mindre än ett dygn. Missuppfatta mig inte, det är inget fel att göra enkla, avskalade låtar på akustiska gitarrer, men låtarna måste göra mer än att bara framstå som ljudkulisser för att jag ska gå igång. Herman Dunes låtar, vars lyrik ofta refererar till andra band och artister, är småtrevligt mediokra och lojt lättsamma, men mig ger de väldigt, väldigt lite. Visst, jag kan förstå att en del tycker att David-Ivar Herman Dune (sång, gitarr) och Néman Herman Dune (trummor) – som inte är bröder på riktigt – har en viss charm och naivt tilltalande värme i det de gör, men det räcker inte för att tillfredsställa mig. Blir jag uttråkad så omgående som jag blir av Strange Moosic väljer jag hellre att lyssna på något annat band med samma kvaliteter. Och då ett band som har mer tilltalande låtar än vad som åstadkoms här.