Karl Fredrik – Ingenstans Man

(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Robert Ryttman)

[album, Sideburn / Musicbase, betyg: 6]

Ibland tröttnar man på det glassiga, det ytliga, det glansiga och hypade. Ibland vill man ersätta hela skiten med någonting äkta, något som är sprunget direkt ur ett mänskligt hjärta, någon som bara berättar sin historia, sin sanning, sina upplevelser och som gör det utan krusiduller och designade kostymer. Karl Fredrik framstår som en sådan person. Riktigt trista, grå, regntunga bilder av sångaren pryder konvolut och cd-häfte, som för att redan inledningsvis poängtera att här gäller innehållet och ingenting annat. Ingenstans Man är Karl Fredriks debutalbum, men han har ett förflutet i band som Link (som senare blev till sleazerockande Hardcore Superstar), Laguna Stardust, Riket och Exil. Han har gjort det mesta själv från att skriva låtarna till att producera och spela alla instrument utom trummor på plattan. Resultatet är en mogen, inte helt originell, men ändå högst lyssningsvärd popskiva. Texterna är på svenska, vilket här och var lär ge epitetet vispop, och grunden för alltihop beskriver Karl Fredrik som “ett resultat av spruckna förhållanden, drömmar och känslan att stå mellan olika världar och sökandet efter mening i ett slags ingenstansland”. Låter det knepigt och deppigt? Kanske det, men det låter inte så mörkt och svart i realiteten. Däremot är det tänkvärt och högst mänskligt, vuxet självutlämnande och många gånger vackert. Texterna är välskrivna och melodierna fungerar. Det är helt enkelt lätt att ta till sig Karl Fredriks debutplatta.