(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Robert Ryttman)
[album, VUV-Records, betyg: 6]
Senast jag hörde något från The Crazymen var 2008 och jag trodde faktiskt att dessa herrar lagt ner verksamheten för länge sedan. Rabbit Execution visar att så inte är fallet. Bandet bjuder på elva spår och man blandar fortfarande genres, vilket gör fullängdaren till en något märklig åktur i inledningsskedet. Men den här gången har grabbarna hittat en stämningsfull röd tråd som får materialet att hålla samman. Efter några lyssningar kommer man in i plattan, trots dess skitiga och något motsträviga produktion, och det visar sig att Rabbit Execution är en rätt mörk historia. Mig får den främst att associera till 80-talets tyngre, primitiva postpunk. Oavsett om låtarna tar avstamp i hårdrocksriff, punkmangel eller melodiös och nästan poppsykedelisk depprock så känns det som att The Crazymen lagt forna tiders ungdomligt spretiga lekfullhet på hyllan, och nu åstadkommer något allvarligt. Säker på ambitionerna hos det här bandet kan man dock aldrig vara. Men jag får intrycket av att The Crazymen funnit en musikalisk väg – om än en varierad sådan – och att målet numer kanske är högre än att bara underhålla sig själva och polarna på den lokala krogen (eller var man tidigare brukade spela live?). The Crazymen går ut tungt och hårt redan från början i “1914”, blir popigare (men inte mesiga) i “Start again” och övertygar mig helt i låtar som “Jungle lullaby”, “Reference point” och “J.L.N.”. Hoppas att den här inriktningen inte är en engångsföreteelse eller ren inbillning från min sida. Rabbit Execution är nämligen det bästa jag har hört med The Crazymen hittills.