Peter Murphy – Ninth

(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Robert Ryttman)

[album, Nettwerk / Playground, betyg: 8]

Sedan Londonklubben Batcaves dagar och moderbandet Bauhaus framgångar under tidigt 80-tal har Peter Murphy varit den perfekta länken mellan David Bowie och Dracula. Solokarriären har däremot varit en ofta popig, men framförallt ojämn historia. Under det senaste decenniet har Murphy tillfälligt återbildat Bauhaus, medverkat i Twilightfilmen Eclipse och gästat Nine Inch Nails på deras avskedsturné. Kanske är det någon av dessa händelser som inspirerat urgotharen att sex år efter sin senaste soloplatta Unshattered, stiga upp ur kistan, vässa naglarna och sidotänderna, för att återigen dränera sin publik på blod. Ninth är nämligen en oväntat mörk, rockig och tilltalande platta, ett album som bjuder på Murphy i högform, som presenterar elva riktigt bra låtar och som dessutom lyckats förena det gamla, tidlösa och älskade med ett modernt, uppdaterat sound. Utan att någon ingrediens förloras i kollisionen. Här finns de vackra, romantiska, melodiösa och dramatiska låtarna, liksom de teatrala, dimmiga och deppiga skapelser som vi vande oss vid redan under Bauhaus-eran. Däremot är utfyllnadsspår och osäkra skapelser från forna soloalbum som bortsopade. Kvar återstår en artist som fortfarande har bett, energi och sin stora personlighet intakt. Samt material att befästa sin ställning med. Jag hade aldrig vågat hoppas på en så här laddad och taggad Murphy igen. Nu konstaterar jag: mörkermannen är tillbaka på allvar.