The Pain Machinery – Surveillance Culture

(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Robert Ryttman)

[album, Complete Control Productions, betyg: 7]

The Pain Machinerys sjätte studioalbum har med sina fjorton låtar lite för lång speltid för att jag ska kunna ta till mig hela i ett svep. Surveillance Culture hade vunnit på att kortas något, men när albumet är som bäst – och det är det rätt ofta – så är detta en riktigt hård och skitig, elektronisk käftsmäll. Anders Karlsson gav ut sina första grejer under namnet The Pain Machinery redan 1992 och hade redan då planerat att mixa brittisk gatupunk med electro och industri. Senare kom sångaren Jonas Hedberg ombord på rymdfärjan och enligt bandet själva är Surveillance Culture deras mest avskalade och lättlyssnade platta hittills. Själv får jag god lust att kolla upp backkatalogen, då den här utgåvan faller mig på läppen, och ni som gillar EBM och andra hårda genres inom det elektroniska fältet bör absolut investera i den här cd:n. Jag påstår inte att varken bandet eller plattan är hyperoriginell. Istället är den rätt old school, men låtarna håller vad de lovar, om man säger så. Vill du ha din syntmusik polerad, snygg, stelopererad och radioanpassad kan du glömma The Pain Machinery omedelbart. Det här bandet är snarare en spottloska i ögat på all tillrättalagd och välproducerad, plastig mainstreampop som skapas med datorer och synthesizers. Det fattar man redan inledningsvis när “Shine” och “Critical state” kickar igång maskineriet. Sedan brakar det på: hårt, rått, dansant, energiskt, våldsamt, lekfullt, tänkvärt och helt utan skelögt sneglande mot topplistor och försäljningssiffror. The Pain Machinery är äkta vara, väl värda din uppmärksamhet.