(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Robert Ryttman)
[album, Alleycat Records / Border, betyg: 6]
För inte länge sedan såg jag The Kendolls värma upp för Michael Monroe på Debaser, Slussen i Stockholm. Killarna körde ett kort, punkigt och intensivt set. Publiken växte varefter ljudet blev bättre, och en del av låtarna föll mig redan då i smaken. Många andra gick spårlöst förbi som brukligt när man inte har hört materialet tidigare. Nu när jag lyssnar på Jerking Class Era känner jag igen flera av låtarna som framfördes då, men helhetsupplevelsen är mer positiv. Spår som “No one likes me. Why?”, “On all four” och “Young skin” sätter fyr på gnistan inombords, medan några låtar passerar obemärkta. Ljudet här är mycket bättre än vad det var live och då musiken inte alltid är självklar, är det ett stort plus. The Kendolls startade som ett sleazeband 2007, ändrade inriktning och gav ut en ep året efter. Jerking Class Era är således fullängdsdebuten och det bandet inte har i melodier tar de igen i ungdomlig energi. Det hela är tekniskt men lite steltbent emellanåt, vilket säkert bidrar till den tveksamhet jag känner ibland, men det är absolut inte talanglöst. Tvärtom. Jag tror att The Kendolls kommer att kunna bli ett riktigt grymt band när man taggar ner något på det värsta röjet, filar ner de kantiga hörnen en aning och får till ett något varmare sound. Som debutplatta är Jerking Class Era en varierad och lyckad skapelse. Vad som sker framöver ska bli intressant att ta del av.