Mokira – Time Axis Manipulation

(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Robert Ryttman)

[album, Kontra-Musik Records, betyg: 6]

Du sitter instängd i ett gruvschakt djupt under jordskorpan. Det är svart, kyligt och bergsväggarna dryper av fukt. Från taket faller kalla droppar och du har för länge sedan slutat skrika ut din ångest. Ingen hör dig i alla fall. Klaustrofobin är ett faktum. Du sitter ihopkrupen som ett gigantiskt, blekt foster i ett hörn. Långt borta, i djupet på andra sidan dessa avskalade stenväggar, hör du maskiner omkring dig som slår, hackar och skär. De finns inte där för att rädda dig. Maskinskötarna vet inte ens om att du existerar. De arbetar i sina egna mörka hålor som i sin tur inte har något samband med den du sitter i. Du är för evigt förlorad, bortglömd och lämnad att dö av panik, ensamhet och svält. Allt du kan göra är att lyssna till omvärlden, till de repetitiva mönstren, de djupa bastonerna, rytmerna, de knastriga och slipade, metalliska ljud som lyckas tränga igenom dessa tjocka lager av bergsgranit och mörker. Kanske tolkar du inte alls Mokiras åttonde fullängdare Time Axis Manipulation via samma skräckfilmsscenario och inre bilder som jag gör. Du kanske upplever Andreas Tillianders ljudlandskap på ett helt annat vis när du sluter ögonen och lyssnar. Men jag kommer inte ifrån den instängda, underjordskänsla som jag försökt beskriva ovan när jag lyssnar till upphovsmannens experimentella och tämligen genrefria, instrumentalmusik. Dub, drone, techno, kraut, industri, ambient? Det spelar inte så stor roll vad Mokiras elektroniska tonsammansättningar kallas. Det är fascinerande, annorlunda och känsloframkallande. Det är en ny värld som öppnas och den är intressant, även om plattan kanske inte lyssnas på varje vecka precis.