Inertia – Deworlded

(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Inga Karlsson)

[album, Cryonica Music, betyg: 6]

Frontfiguren Reza Udhin har hållit Inertia-grytan kokande i nästan två decennier. Och Deworlded är en omväxlande skiva med både fanfarer och besvikelser. Det är först i slutet på skivan jag lyssnar in den absoluta pärlan. “Round and Round” är nämligen en av de absolut bästa ebm-låtarna jag hört på väldigt länge. I all sin enkelhet är den elegant taktfasthet och ett vansinnigt snyggt hantverk. “Gone” är ett annat spännande och retrokryddat alster. Det är kanske inget riktigt ebm-sväng, mer som en opolerad Alice in Videoland-känsla. Jag gillar stilen i sången och de akustiska vibbarna. Dessutom är den helt enkelt en bra låt.

“Alien” är en fullpoängare som tvingar fram emotioner. Hela låtkonstruktionen, melodin och sången känns monumental. Här och där biter man i små hårda gitarriff och med andra intressanta ljud invävda har de slutligen svetsat ihop det till ett maffigt och ädelt stycke musik. Låten påminner också om någonting som den kanadensiska gruppen Psyche skulle kunna ha gjort eftersom det vidrör deras sound.

Till det mer avslagna kapitlet räknar jag öppningsspåret “Deworld”. Även om det också påminner om Psyche-soundet, så är det helt enkelt tråkigt med en oslipad melodi och fisljummen låtkonstruktion. Inte heller “Anticulture” når hela vägen, utan endast med refräng. “Fallout” räknas även den in i den lite avslagna delen av skivan.

Men summerat lämnar Deworlded riktiga toppar och hög hantverksmässig andedräkt.