Johan Agebjörn – The Mountain Lake

(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Robert Ryttman)

[album, Lotuspike, betyg: 6]

The Mountain Lake – titeln är en engelsk översättning av förorten Bergsjön i Göteborg där Johan Agebjörn bodde under några år – innehåller elektronisk musik av ambient slag och är mjuk som bomull, len som en sommarvind och närmast svävande. Influenserna till plattan kommer från 80-talsdisco, trummaskiner, science fiction-filmer, buddism och det svenska landskapet, enligt pressreleasen. Och visst, jag kan tänka mig samtliga kopplingar, men misstänker att varenda människa som hör albumet kommer relatera till helt olika saker. De tretton låtarna – den sista är ett bonusspår – håller ihop galant och skapar en heltäckningsmatta utan fläckar. Den är skön att ligga på, föränderlig och oföränderlig på samma gång, med röster som sveper in och ut liksom de svischande synthljuden, rytmerna och effekterna. Det här är musik att bli hög till, att slappna av till, att låta sig förföras av, samtidigt som man transporteras in i fantasivärldar och till kosmiska, meditativa platser. Det är musik som fans av Brian Eno, Tangerine Dream, Klaus Schulze, Aphex Twins och inte minst Ralph Lundsten bör besöka. I min värld är det tonsatt meditation, en skapelse av drömska sinnesbilder där lugnet lägger sig inombords, som i en grönskande trädgård bakom en mur dit vardagsstressen inte tillåts inträde. Det är fint, stillsamt och svalkande, men inte kallt eller obehagligt. Däremot blir den över en timme långa skivan väl mastig att ta sig an i längden, vilket gör att den inte behåller greppet om mig hela tiden. Men visst är den en kontemplativ oas att besöka då och då, när andan faller på.