(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Robert Ryttman)
[album, Black Lodge Records/ Sound Pollution, betyg: 6]
Med en bikiniklädd och hornprydd krigarkvinna på omslaget är svenska Mean Streak tillbaka för att slå ännu en nitförsedd näve i luften för 80-talets heavy metal. Den här gången är bandet förstärkt med två nya gitarrister: Patrik Gardberg från Solution 45, Ammotrack och Divinefire, samt David Andersson från Soilwork och Björn Strid. Debutalbumet Metal Slave missade jag när det kom 2009 och det borde man kanske göra något åt, med tanke på attacken och energin som Mean Streak levererar här. Å andra sidan känns inte bandet direkt egensinnigt, för visst har vi hört det här förut i diverse förklädnader. Men går du igång på grupper som U.D.O, Saxon eller Judas Priest och känner att du helst av allt vill ha mer ur samma gottpåse, så varför inte? Låtarna är inte tokiga, framförandet är utmärkt, Andy La Guerin sjunger väl och Fredrik Nordströms (In Flames, Hammerfall m.fl.) mixning är fläskig, klockrent klar och snygg. Att det sedan finns sköna låtar som “The oblation” och “No man´s land”, där tvillinggitarrerna leker kring det udda temat, gör plattan rolig och hyggligt varierad. Mean Streak nöjer sig inte med att återanvända gitarriff, smaska på fotbollskörer i refrängerna och glida upp i falsettjut emellanåt. Det märks att man har velat göra ett album där låtarna står ut. Även om bandet inte alltid lyckas så är det klart och tydligt att ambitionerna är höga. Declaration Of War är inget mästerverk, men gedigen headbanger-materia för nostalgiker.