(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Robert Ryttman)
[album, Vicisolum Productions / Sound Pollution, betyg: 6]
Ars Vitae består av över en timmes speltid och cd:n blir således i saftigaste laget att ta del av. Den brutala, svärtade frukten kan skäras upp i tre olika delar. Den första består av fyra nya studioinspelade spår, den andra av nio liveinspelade låtar som inte getts ut tidigare och avslutningsvis den tredje, som är en re-mastrad version av bandets första, utsålda ep Deserts Of Desolation. Sjutton spår allt som allt, och en förödande riffest för de fördömda massorna, paketerad i ett minst sagt obscent skivomslag vars framsida föreställer en mutilerad och gravid kvinnokropp med utskuret foster. Personligen hade jag hoppats på att Diabolicals uppföljare till 2008 års mästerliga album The Gallery Of Bleeding Art skulle bestå av helt nya låtar, men fullt så roligt blev det inte. De nya spåren är dock av hög kvalitet och skivans verkliga höjdpunkter. “Ortus” är mest som ett kort intro, medan “Sightless 6” bjuder på en sju minuter lång, symfonisk resa i mörkret, där skönhet och brutalitet mixas samman till en fungerande helhet. Efterföljande “Infvitabile fatvm” är en instrumental, stillsam och ödslig liten sak som utmynnar i tunga fläskattacken “Eye”. När det gäller livelåtarna hörs knappt publiken, vilket gör att man inte riktigt får den förväntade livekänslan, men det är bra röj på bandet och jag hade gärna upplevt giget själv. Den avslutande, gamla ep:n, är mest en gåva till samlarna som vill ha bandets utgåvor komplett. Bra platta från Diabolic således, men nästa gång hoppas jag på en helt ny och mer sammanhållen utgåva.