Movits – Klarinett, fluga och alligatorsoppa

(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Hans-Olof Svensson)

Zero delar ut en bragdmedalj i musik till Movits med motiveringen att de besegrat amerikanerna i deras egen paradgren och på deras egen hemmaplan. Nu är Hertsöns stolthet tillbaka för att ge jänkarna på nöten igen. Johan Rensfeldt berättar om gruppens nya album Ut Ur Min Skalle, uppföljaren till Äppelknyckarjazz.

Efter de senaste decenniernas svenska musikunder, då en lång rad artister från superslicka studiorävar som Max Martin till olika okammade, egensinniga indiekollektiv har fått åtminstone oss själva att tro att Sverige är det viktigaste musiklandet på planeten, är det kanske inte någon större skräll när ännu en grupp gör succé utomlands. Men om det fanns en bragdmedalj i musik skulle den nog ändå gå till Luleåtrion Movits, som för ett par år sedan lyckades bli folkkära från Alabama till Allsången med en blandning av hiphop, visa, storbandsjazz från trettiotalet och fransk gitarrswing à la Django Reinhardt. På svenska.
– Att lyssna på musik på andra språk blir nog mer och mer vanligt, konstaterar vokalisten Johan Rensfeldt. Jag själv lyssnar mycket på fransk musik, utan att förstå vad som sägs, och tycker det är skitfett. Visst, mycket går ju bort om lyssnaren inte förstår, speciellt i så textbaserad musik som hiphop. Men det fungerar alltid fantastiskt bra när vi spelar utomlands, så jag tror att vårt unika sound väger upp det.

Sommaren 2009 uppträdde Movits på The Colbert Report, ett satirprogram under ledning av Stephen Colbert, Jon Stewarts gamle sidekick från The Daily Show. Inbjudningen från Colbert nådde gruppen via mail när de satt på en buss på väg från Göteborg till Bergen. När Movits fick veta att artister som Paul McCartney och Green Day varit gäster i programmet, insåg de att det kanske ändå inte var fråga om någon liten latenight-show för några få invigda.
– Det var tydligen Colbert själv som hade sett videon till “Fel del av gården” på Reddit.com och föreslagit oss till redaktionen, berättar Johan. Det var ju sjukt skoj, och sedan fick vi större och bättre respons på framträdandet än vi någonsin väntat oss. Tre dagar senare var vi etta på amerikanska iTunes albumlista för hiphop, hade gått upp med 85 000 procent på Amazon.com och Colbert gjorde ett specialinslag där han kallade oss “the latest pop sensation”, så nog gav det ett stort genomslag. Vi fick in en massa förfrågningar om gig runt omkring i USA, så vi skaffade bokare där och gav oss ut på en turné under januari 2010.

Ni måste ha många skruvade anekdoter från inavlade hålor på den amerikanska vischan. Vilka är de mest bisarra incidenter ni råkat ut för?
– Hehe, det mesta gick faktiskt ganska smärtfritt. Vi hade inga direkta incidenter som jag kommer på just nu. Det man minns tydligt är ju kulturchocken, speciellt på mindre ställen. Det hänger gevär på väggen i en vägkrog med skylten “We don’t call 911” och man får ha vapen på sig i baren men inte på toaletten. Att bli bjuden på alligatorsoppa, sådana saker.

På sätt och vis är ni ambassadörer för Sverige. Vad vet amerikaner om Sverige och vilka missförstånd och fördomar har ni haft att brottas med?
– “You guys from Switzerland? Cool!” Sverige och Schweiz blandas alltid ihop, men när man säger IKEA fattar alla. Men jag vet inte om det var så mycket fördomar. Kanske att många amerikaner är uppfödda med tanken att Sverige är lite halvkommunistiskt. Å andra sidan kan jag känna att svenskar, och kanske framför allt svenska musiker, har mycket goodwill i USA. Abba känner alla till, liksom.

Ni har gjort kombinationen smoking, sneakers, hornbågade glasögon och toppaluva till en självklar look. Vilka stilråd har ni inför våren och sommaren? Vad kommer den stilmedvetne swingpjatten att bära på konserter och festivaler i år?
– Hehe, svårt. Fluga är ju väldigt tydligt och funkar alltid. Annars blir tipset kläder man vågar dansa i. Om jag ska utgå från mig själv så blir det fruktansvärt varmt på spelningarna. Sedan gillar jag kombon uppklätt med sneakers.

I höstas for gruppen hem till Luleå för att spela in sitt andra album, Ut Ur Min Skalle. På skivan medverkar Timbuktu, Promoe och medlemmar ur Norrbotten Big Band.
– Det var Anders [Rensfeldt, Johans bror] som var uppe hos Norrbottensmusiken och spelade in med några från Norrbotten Big Band. Vi valde att inte använda oss av hela storbandet, utan bara av några instrument. De spelades in separat, allt för att ha kvar många möjligheter vid mix. Så det blev lite trumpet och klarinett och sådant. Två namn som var med mycket är Björn Sjöö, som spelar allt från dragspel till trombon, och Thomas Isacsson på vibrafon.

Swinginfluenserna finns alltså fortfarande kvar, men gruppens musikaliska spektrum har uppdaterats med betydligt modernare inslag.
– Vi ville utveckla vårt sound lite grann, och kanske bredda det. Vi kände väl att vi inte bara vill vara “swingjazzsnubbarna”. Vi ville få till ett tyngre sound, med mer klubbanpassad botten, och samtidigt flytta fram referenserna några år. Lite mer James Brown den här gången. Men samtidigt vill vi så klart ha kvar det som tagit oss runt jorden. Det vore ju idiotiskt att göra exempelvis en minimalistisk electroplatta mitt i allt.

Fet swing
Johan Rensfeldt väljer tre feta låtar för nybörjarswingpjatten.

Benny Goodman “Sing Sing Sing”
– Kanske uttjatad vid det här laget, men det var den här låten som fick in oss på swingspåret.

Cab Calloway “San Francisco Fan”
– Cab är otroligt fet och “San Francisco Fan” har en skön gangsterfeeling över sig.

Django Reinhardt “Minor Swing”
– För den där feta franska känslan. Det är den som Johnny Depp lirar i Chocolat. Får en att vilja åka till Frankrike.