Josefin Glenmark – Better Days

(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Robert Ryttman)

[album, Loadstone Records/ Playground, betyg: 3]

Alla mina farhågor slog in när jag såg att det var Ann-Louise Hanson och Bruno Glenmarks dotter som albumdebuterade med Better Days. Den här popplattan med sina engelska texter är nämligen precis så proffsig, tråkig och mainstream som man kan vänta sig av ett kändisbarn. Josefin Glenmark må ha pysslat med musik i hela sitt liv, varit på tv åtskilliga gånger, körat bakom Robbie Williams, Linda Perry, Eric Gadd, Alcazar och LaGaylia Fraser, bott utomlands, behärskar det engelska språket utmärkt, sjunger bra och proffsigt (men finge gärna lämna de enformiga inandningarna och stönen efter varje mening på soptippen), tagit tre år på sig att fullborda debutalbumet och fått “My sweetness” och “Suzie” spelad på P4. Men varför då ägna all denna kunskap och erfarenhet till att göra en så feg och meningslös popplatta som Better Days? Ambitionerna borde ha varit så otroligt mycket högre. Det här låter som någon Britney Spears-kopia korsad med Shania Twain och valfri (American) Idol-vinnare som till varje pris vill hamna på topplistor istället för att åstadkomma något konstnärligt, egensinnigt och spännande. Producenterna Jonas Lidholm och Jerker Eklund som jobbat med Jill Johnsson, Carola och Peter Jöback har gett plattan det förväntade radiosoundet och bortsett från ett par, tre spår, rinner låtarna genom fingrarna som vatten och dunstar bort i glömska.