(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Robert Ryttman)
[album, Sneaky Foot Records / Sound Pollution, betyg: 5]
Lite lättsamt gungande bluesrock sitter aldrig fel och även om Patrik Jansson Band inte förnyar genren på något vis så har Jansson skrivit ett knippe trevliga låtar. Om namnet är bekant beror det förmodligen på hans medverkan i banden Maryslim, Hellsingland Underground eller samarbeten med Chris Laney. Här samarbetar dock Jansson med keyboardisten Henning Axelsson (Ane Brun, Claes Yngström, Veronica Maggio) som lägger ut sköna orgelmattor, trummisen Fredrik Hartelius (Sewer Grooves) och Per Enstedt som lirar bas. Själv står Patrik Jansson för sången, ett många gånger utmärkt gitarrlir och percussion. De tio spår som plattan innehåller låter som klassiska bluesspår, ibland lite dansant funkiga som i inledande “That´s what I say” och uppföljande “I´ll keep on moving”, ibland åt boogie och shuffle-hållet som i “Just move on” och “Hard life on the road”, ibland midnattsmjukt melodiskt som i “Separate ways”. Det hela är alltså inte alls tokigt, men samtidigt saknar jag den där lilla extra gnistan som gör den här debutplattan till något utöver det vanliga. Jag hade gärna hört ett ruffigare, råare och mer blodigt allvar från bandet och framförallt rent vokalt. I längden blir det väl mycket läsk och för lite sprit i groggen, om man säger så. Således känns inte den här plattan som helt nödvändig i skivsamlingen, även om den i portionsbitar är klart underhållande och musikaliskt mycket väl framförd.