Zero Music Magazine Intervjuer, nyheter, artiklar, reportage och videos
(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Tobias Pettersson)
[album, Labrador / Border, betyg: 7]
Det senaste decenniets mest hypade svenska band samlar sig på ett dubbelalbum där första skivan innehåller bandets singlar och där den andra radar upp merparten av b-sidorna.
Så mycket har sagts och skrivits genom åren om The Radio Dept, och det mesta har varit översvallande positivt. Ofta har man fått intrycket att Malmöbandet är världens bästa band någonsin, och med tanke på hur många årsbästalistor och annat som bandet har toppat borde det dessutom vara ett av världens mest berömda. Men popskribenters värld och verkligheten är inte alltid kompatibla, för ska man vara ärlig är det inte särskilt många svenskar utanför tidningen Sonics läsekrets som vet vilka The Radio Dept är – och än mindre kan nämna en låt med bandet. Går man till den lokala Harrysrestaurangen en fredagkväll och frågar runt om The Radio Dept får man sannolikt bara huvudskakningar till svar. Om man gjorde samma sak med Håkan Hellström eller The Hives, två andra svenska artister som också hyllats kopiöst de senaste tio åren, skulle svaret bli ett helt annat.
Nu spelar inte det någon större roll, kvalitet och kvantitet är sällan bästa kompisar, men det kan vara viktigt att påpeka att släppet av denna samling som för ett antal musiknördar är något av popens heliga graal för de flesta andra är en händelse som kommer att passera fullständigt obemärkt förbi.
Själv tillhör jag också den skara som hyllat bandet, även om jag kanske inte varit fullt så lyrisk som många av mina skribentkollegor. Jag är väldigt förtjust i gruppens lounge-white noise och deras truliga attityd. Jag gillar svårmodet, egensinnigheten och deras vägran att anpassa sig. Popmusik som inte förstås av alla är oftast den bästa, samtidigt är många bandets låtar inte alls så “svåra” som man kanske inbillar sig. “Never follow suit” skulle exempelvis lätt kunna hitta en betydligt större publik än vad den gjort. Men det kräver lite av lyssnaren. Inte mycket, men uppenbarligen tillräckligt mycket för att det ska repellera de flesta.
Denna dubbelsamlings första skiva är en herdestund för indiefantaster. Det är en ren hitsamling (om man nu kan använda det uttrycket om The Radio Dept) med låtar som “Why won´t you talk about it?”, “Where damage isn´t already done” och “Heaven´s on fire”. Egentligen inte mycket att säga om.
Andra CD:n innehåller som sagt b-sidorna. Mycket håller samma klass som a-sidorna, men jag inbillar mig att de flesta av gruppens fans är hardcorefans och redan har även de spåren.
Frågan är mest varför man väljer att ge ut en samling just nu, det är inget jubileum som ska firas. För bandet har väl inte, gud förbjude, tänkt att lägga ner verksamheten?
