(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Robert Ryttman)
[album, Interscope Records/ Universal, betyg: 2]
Sjätte studioplattan sedan 1998 är nådd i och med The Beginning och The Black Eyed Peas överdoserar likgiltigt på autotuner och en enformig radda låtar utan vare sig substans eller lekfullhet. Jag har ingen som helst personlig relation till Los Angeles-bandets musik sedan tidigare och den utslätade hybriden mellan pop och hiphop på The Beginning gör mig inte ett dugg intresserad av att kolla upp backkatalogen heller. Urvattnad radiomusik har aldrig varit
min grej och den lilla låga av intresse som tänds när bönorna inleder med covern “(I´ve had the) Time of my life” från Dirty Dancing-filmen – här kallad “The time (dirty bit)” – stryps tämligen omgående, då jag lyssnar vidare. Här finns nämligen inga höjdpunkter, inga låtar som griper tag, inga roliga infall som ger hopp, inga beats som får mig att vilja dansa, inga minnesvärda melodier och definitivt inga texter värda en tanke. Detta är populärmusikens trombin, befriad från organisk massa, kött och själ. Det är möjligt att någon lyckas vrida en hitlåt ur den här disktrasan också, – någon annan mening med skapelsen lär inte ens ha funnits från början – men jag kan inte ens gissa vilket av de trötta spåren det i så fall skulle bli. Och helt ärligt: jag skiter faktiskt i vilket. Livet är för kort för att kastas bort på den här smörjan och jag har redan lagt alldeles för många timmar på plattan i hopp om att hitta en minimal ljuskägla i mörkret. Helt i onödan.