(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Inga Karlsson)
[album, SPV / Playground, betyg: 6]
Legendariska Düsseldorf-bandet och föregångarna till Rammstein, Die Krupps, hör till pionjärerna bakom det tidiga “synth och slagverk”-sound som även Nitzer Ebb basunerade ut under åttiotalet. Ljudbilden ömsade dock skinn under nittiotalet när gruppen började experimentera med gitarrer. Men att placera bandet i den rena industrirocken vore inte rättvist, då de har många “tillflöden”. Genrehybriderna varierar på grund av bandets långa historia och musikerfarenhet.
Mini-cd:n Als wären wir für immer innehåller fem låtar samt tre remixer, där låten “Dr Mabuse” tillhör mina favoriter. Med sin dynamiska ebm- och pophybrid drar den bekymmerslöst iväg, men utan att tappa i attityd. Titellåten “Als wären wir für immer” visar upp en taktfast och gungande elegans som för tankarna mot Das Ich och Nine Inch Nails. Den river ut sig själv mot refrängen och understryks av ytterligare vässade riff som etablerar sig i ett kraftfullt crescendo.
“Beyond” och “Die Macht” är två från varandra helt skilda låtar som håller måttet. Men “The Chameleon Man”, som påminner om Sisters of Mercy, är alltför trögflytande. Här hjälper inte ens en “Vigilante Remix” för att “få upp den”. De kvarvarande remixerna rör sig dock åt rätt håll, och allt sammantaget är “Als wären wir für immer” värd uppmärksamhet efter Die Krupps långa karriär.