Nervous Nellie – Why Dawn Is Called Mourning

(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Robert Ryttman)

[album, Hazelwood / Border, betyg: 6]

Nervous Nellie är tillbaka, denna gång med sin tredje fullängdare och albumet känns som en fullt naturlig uppföljare till Ego & The Id från 2008. Gillade du den lär du gilla Why Dawn Is Called Mourning. Men kanske inte fullt lika mycket. Personligen tycker jag nämligen att nyförvärvet känns aningen svagare än sin föregångare, men det är inga mil som skiljer, snarare några centimeter. Som tidigare med den här kvartetten fastnar jag för några låtar redan vid första lyssningen (“Bee hive” som förtjänar att bli en hit, valsen “Some time”, fina “Road song”, “Much to young” och Meet me in the stars” som påminner om Neil Youngs lugnare stunder, känns mest självklara av alla), medan ett par ytterligare spår växer sig starkare med repetitionerna. Övriga känns mest som utfyllnad. Det är således i mitten, mellan ett par svagare inledande låtar och ett mindre intressant avslut, som Nervous Nellie placerat ut sina mest högoktaniga fyrverkerier den här gången. Och de ger väldigt fina färgexplosioner på vinterhimlen. Bandet fann sin stil på förra plattan och här har man egentligen bara fortsatt på inarbetad väg, vilket är helt rätt och riktigt. Det finns ju ingen anledning att återuppfinna hjulet när det redan snurrar på bra. Vad man kan hoppas på framöver är förstås ett album där varenda låt är suverän, men det är kanske att ställa övermänskliga krav, trots allt.