(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Robert Ryttman)
[album, Fortuna Pop / Border Music, betyg: 6]
Ani och Gwenno Saunders är de brittiska systrar som The Pipettes anno 2010 består av, och främsta uppdraget på agendan är att skapa discomusik för rymden. Det går väl så där, får man säga. Jag förmodar att även rymdvarelserna föredrar förebilderna framför The Pipettes. Idén att låta 50-talets Ronettes och Shirelles, det tidiga 60-talets The Shangri-Las och Supremes, samt 70-talets Donna Summers, ABBA, Silver Convention och Tina Charles mötas i ett melodiskt dansparty där även 80-talets Kim Wilde och Bananarama får plats är rätt charmig och inte så tokig. Men speciellt futuristiskt kan jag inte påstå att det blir. Det hela låter snarare som splittrad retro där vissa spår som “Thank you”, “Finding my way” och “Captain Rhythm” är lysande, ytlig underhållning, medan en del annat mest lämpar sig som utfyllnad. Men visst kan man blunda och se den gigantiska spegelgloben ovanför sig som sprider roterande, färggranna ljuspunkter medan det lika färggranna dansgolvet byter nyanser i takt med musiken. Problemet är bara att discjockeyn inte riktigt kan bestämma sig för vad publiken gillar mest i den historiska mylla som nämnts ovan. The Pipettes vill helt enkelt lite väl mycket samtidigt. Albumets mål mår inte vara uppfyllt, men underhållsvärdet består och nostalgin skimrar i fluffigt glittrande rosa från svunna tider. Kul, men man har hört allt förut.