Yann Tiersen – Dust Lane

(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Hans-Olof Svensson)

[album, Mute / Playground, betyg: 5]

En kompis till mig förklarade en gång för mig att om en skiva bara innehåller åtta låtar, vet man att den är bra. Det innebär att artisten eller gruppen visste att materialet var så starkt att de vågade luta sig tillbaka och bryta mot sådana regler som att en lp alltid måste bestå av minst nio spår. Nu talade min kompis i och för sig om traditionell pop och rock med text, verser och refräng. För andra slags musik gäller förstås andra tumregler.

På albumet Dust Lane gör Yann Tiersen, mannen bakom soundtracket till Amélie från Montmartre, just åtta delvis instrumentala spår där han korsbefruktar orkesterpop, shoegaze och postrock. Det där självklara självförtroendet jag talade om ovan lyser med sin frånvaro. Det är slitna grepp Tiersen tar till, och det är ganska sällan som hans musikaliska infall räcker till för att putsa upp dem tillräckligt mycket för att jag ska kunna bortse från detta. Yann Tiersen kommer att kunna fortsätta leva högt på sitt goda namn, men jag hade väntat mig mer.