Funker Vogt – Blutzoll

(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Gästskribent )

[album, Synthetic Symphony / Playground, betyg: 4]

När jag lyssnar på Funker Vogt tänker jag på taktfasthet och regelbundet fotstamp.

De fyra första låtarna på nya albumet Blutztoll lämnar mig tämligen oberörd. Det är först från femte spåret “Robots” som jag lägger märke till skivan. Med ett tungt spatserande, rytmiskt och svulstigt tempo mättar den som en maffig konfekt via en refräng med inslag av en allvarsam kör och en syrlig, genomgående melodislinga.
“Hold my Ground” är en typisk Funker Vogt låt. Med gasen i botten studsar trance/EBM-soundet i ett långt ifrån lyriskt landskap av blommor och bin. “Black Waters” är den tredje låten som jag rekommenderar från skivan innehållande tretton låtar. En skön och följsam refräng i en för övrigt ganska snygg låtkreation med trancevibbar i flow.

Det resterande låtutbudet är en ganska tråkig och stabbig raksträcka. Man får en känsla av “nu kör vi på för att komma fram”. Det är naturligtvis välskräddat men på ett ganska monotont sätt, precis som den mundering hos den presumtiva krigaren i “Krieger” som känns en gnutta mossig.

Med Blutzoll tillhandahåller vi återigen en stor dos rustik hantering av Funker Vogts enda tillförlitliga råvara: det taktfasta fotstampet. Om raksträckorna fram till refrängerna kunde suga åt sig ännu mer melodisk essens eller något smaskigt intressant, kunde där kanske finnas en vackrare horisont för gruppens kommande produktioner.

Text: Inga Karlsson