Bulletproof Cupid – A Scanner Strip

(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Robert Ryttman)

[album, Trewetha Records, betyg: 9]

Om Bulletproof Cupid lyssnat på Suicide och Faust låter jag vara osagt, men när jag ger mig ut på den repetitiva och experimentella tripp som Varbergsgruppen är chaufförer till, är det två av de band som jag först associerar musiken till. Det elektroniska soundet är dock mer modernt och sången nästan indiepopigt viskande. Som på Damon Edges plattor från mitten av 80-talet. Jag hör Rolling Stones-liknande körer i singelsläppet “Hit that nail” (tänk “Symphaty for the devil”) och spacerockiga syntljud a´ la Hawkwind färdas som rymdfarkoster i spår som “More human than human” och “The cult”. Det är läckert, svängigt och medryckande. Det är innovativt, galet och roligt. Det är intensivt, vågat och energiskt. A Scanner Strip ska spelas högt, helst hänsynslöst högt. Man ska formligen bli ett med musiken, förlora sig fullständigt i det rytmiska svänget och skita i att analysera. Men det är svårt, eftersom det är ett nöje i sig att analysera vad de här killarna håller på med. Ta bara spår som “City rights” och “Running for miles” där de med hjälp av trumpet släpper loss idéer som påminner om vildsint friformsjazz. Med “On the verge of getting things done” tappar bandet och skivan lite riktning, men redan i “The assassination of runciter” är Bulletproof Cupid på rätt spår igen för att sedan avsluta skapelsen med lounge-psykedeliska “Dream baby dream”. A Scanner Strip är ett makalöst häftigt album. En felande länk mellan tidigt 70-tal och 2010.