(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Robert Ryttman)
[album, Trisol Music/ Sound Pollution, betyg: 9]
Över ett tjugotal år har Hamburg-bandet Project Pitchfork spritt sitt elektroniska evangelium, så visst fanns risken att Continuum Ride skulle visa upp ett åldrat och trött band. Men jag kan garantera att så inte är fallet. Det här är synthrock och dark wave av allra finaste slag: mörk, melodiös, vacker, hård, dansant och energisk. Peter Spilles, Dirk Scheuber och Jürgen Jansen brassar på med tolv låtar, passande konvolut och ett tjockt cd-häfte med texter och färgbilder. Trion håller synthfanan i topp rakt igenom, men visst är det de snabbare och hårdare spåren som är mest entusiasmerande. Jag tänker på titlar som – i sammanhanget – nästan glättiga “Beholder”, den makalöst sköna och intensiva “Supersonic snakebite” och tunga “Continuum” där Spilles röst är så mörk och grov att man kunde tro att det var Laibach som sjunger den. Jag skulle inte vilja byta ut något spår på den här plattan egentligen, då den intensiva atmosfären skulle kunna ta skada. Däremot ska jag inte svära på att Continuum Ride är Project Pitchforks allra starkaste utgåva hittills, men nog fan hamnar den bland topplaceringarna i alla fall. Så mycket är säkert. Efter comeback-albumet Dream, Tiresias från förra året visar bandet nu att de är här för att stanna och att de menar allvar. Continuum Ride känns som en naturlig uppföljare till föregångaren och den sparkar stjärt. Rejält!