(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Robert Ryttman)
[album, Polyvinyl / Border Music, betyg: 5]
Amerikanska bandet of Montreal är framme vid tionde albumet i och med False Priest och om någon nämner Funkadelic, Parliament och Prince som influenser är det inget som förvånar mig det mista. Det här albumet innehåller en hel del psykedelisk funk, soul och disco genom plattans tretton låtar, även om rena popspår också har fått viss plats. Låtmässigt är det kul, smått galet, en aning förvirrande ibland, men också högst originellt. Falsettsången kan dock bli lite enformig i längden, men det räddas av låtarna och de musikaliska infall som fyller dem. Däremot fattar jag inte hur produktionen kan ha blivit som den har blivit. Det låter som att skivan består av en rippad vinyl istället för en originalinspelad cd, med en dov och svag ljudbild. Extra tydligt blir det om man lyssnar på en normalinspelad cd före eller efter False Priest. Ett band som of Montreal, som har producerat så mycket musik och existerat i femton års tid, borde veta hur en platta ska låta vid det här laget. Kevin Barnes har tydligen lirat in allting tidigare med hjälp av en dator, och aldrig förut befunnit sig i en studio, men desto större anledning då att ta hjälp av någon som kan sitt jobb. Synd, för de sköna låtarna förlorar på den halvdana produktionen. Det blir inget tryck. Förhoppningsvis mastrar man om albumet så småningom, och räddar det i efterhand. Det skulle höja betyget ett snäpp i så fall.