Some Kind Of Rubus – CCCPEP

(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Robert Ryttman)

[album, Egenproducerad, betyg: 7]

Det egensinniga folkrockbandet Some Kind Of Rubus är efter sin förra ep MicrophoneMotherHippo tillbaka med fyra nya sånger att bli glad av. Störst hitpotential på CCCPEP besitter inledande “Chop song” med sin logdansrytm och upprepade refräng. Följande “100 pints” är en tyngre dryckesvisa som får mig att tänka på piratskepp och fyllefester hos Pippi Långstrumps farsa. Kul låt, det också. “Come along” inleds av Petter Axelssons violin och avslutande “Pick me up” är skivans längsta, men också vemodigaste komposition. Bandet låter som alltid proffsigt och låtarna har all den skamlösa hitkänsla som årets Melodifestivalsbidrag saknar. Men samtidigt som detta borde ha grym försäljningspotential så finns här innerlighet och ärlighet. Det låter som att Some Kind Of Rubus har kul och gör något de verkligen gillar. Efter samtal med gruppens sångare Emil Gammeltoft vet jag dessutom att det är så. Övriga bandmedlemmar består av Robert Iversen på trummor och percussion, Örjan Johansson som lirar samtliga gitarrer och Anders Thorgren på bas. Bakgrundssång står samtliga utom trummisen för och förutom violin lirar Petter Axelsson även mandolin. Man kan använda Some Kind Of Rubus musik till mycket, men framförallt är den en stämningshöjare och vitamininjektion som alltid drar mungiporna uppåt.