(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Tobias Pettersson)
[album, Deep Forest Records, betyg: 5]
Luggar, The Who-tröjor och spretiga gitarrer –Kilroy tar dig med till 60-talet. Denna kvintett lirar tunn pop precis som Beatles, Kinks och de andra gjorde när det begav sig. I avslutande “It must be love” har man till och med plankat “Be my baby”-öppningen rakt av. Det låter skramligt, slyngelaktigt, garageekande och när det är som bäst: dansvänligt, inbjudande, svängigt och fräckt.
Mando Diao med simpel produktion, Backdoor Men utan Robert Jelinek, Tages 45 år efteråt. Det är inget nytt Kilroy bjuder på, tvärtom är detta 60-talsnostalgi från början till slut och det irriterar mig. Hade man tilllfört något nytt, något eget till allt detta tillbakablickande över modkulturen kunde Kilroy blivit mer än bara en pastisch.