(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Robert Ryttman)
[album, Ecstatic Peace / Border, betyg: 8]
Tredje spåret på Awesome Colors tredje album har titeln “Oaxaca” och det är här Massa Hypnos börjar kännas riktigt jävla intressant. Gitarrattacken några minuter in i låten är så LSD-nojig och skönt smärtsam att ådrorna i pannan spricker. Två tredjedelar av trion – Michael Troutman och Allison Busch -, från motorstaden Detroit som gett oss klassiskt gitarrvåld i form av Ted Nugent. MC5, Iggy & The Stooges, bildade med sin tredje medlem – Derek Stanton från Great Lake State -, bandet i Brooklyn, New York 2004. Med Massa Hypnos har trion åstadkommit en mörk psych/garage-platta som växer för varje lyssning. Även detta album är utgivet på Thurston Moores (Sonic Youth) bolag Ecstatic Peace och vad som förvånar är att bandmedlemmarna är så unga, men så väl återskapar och omformar den traditionella scen som hade sina största framgångar på 70-talet till något nytt. Varenda låt här är inte en spark i ansiktet som får käkbenen att splittras, men bortsett från ett par svagare spår bjuder Massa Hypnos på några smällkarameller som heter duga. Jag tänker på sex minuter långa och repetitiva “I.O.U” med sin Velvet Underground-påtända drivkraft, inledande “Transparent” som manglar respektlöst, “White cloud” som får blodet att pumpa snabbt, samt “Vision” där strängarna torteras hänsynslöst. Awesome Colors rock n roll är så skitig och hänsynslös att fans av välartad, proper och välproducerad radiorock blir vindögda av förtvivlan, men vi som fortfarande älskar primitiv, avgasstinkande och pardonlös gitarrporr kan inte göra annat än att komma i brallan när Awesome Color går loss.