(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Robert Ryttman)
[album, Catchy Tunes / Sony, betyg: 5]
Elin Lanto har en tilltalande, personlig röst, vilken öppnar dörren till hennes cd. Det är inte sångerskan själv som skriver materialet eller spelar instrumenten dock. Hon är visserligen textförfattare till avslutande “Singing goodbye” men den som skrivit merparten av musiken heter Tony Nilsson. Ofta har han gjort det ihop med andra. Nilsson har också producerat och mixat det mesta på Lantos andra cd. Man har uppenbarligen försökt skapa ett lättuggat, hyperkommersiellt album med ytliga texter och sångtitlar, som “Toyboy”, “Doctor doctor” (som varit med i Melodifestivalen) och hitsingeln “Love made me stupid”. Jag går sällan igång på sådant här. Det säger mig inget och intresserar mig föga. Musiken är en mix av taktfast discopop och stråkförsedda pianoballader, samt lite tillrättalagd electro och annat radiovänligt. Mest störande är dock att låtarna tycks produceras för dansgolv, hitlistor och inte för musikälskande lyssnare. Men jag har samtidigt hört så mycket värre och sämre grejer än detta. Låtar som “Funeral”, “My favourite pair of jeans” som är med i någon reklam och “Good stuff” funkar faktiskt rätt bra, även för mig. Men framförallt är det Lantos röst jag går igång på. Love Made Me Do It lär vara lika bortglömt som det mesta i genren om ett år eller två, men det är i alla fall en stundtals medryckande skiva som gör vad den är ämnad för i nuet.