Filistin – Fingers Crossed

(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Robert Ryttman)

[album, Pupa / Plugged, betyg: 5]

Filistin Aloul och hennes mamma Charlotta Stödberg har skrivit ett gäng moderna, souldoftande och ibland discoinfluerade poplåtar tillsammans. Filistin sjunger dem och det hela är rätt harmlöst och småtrevligt. Men också lite fegt och ljummet. Det är inte ofta jag känner mig känslomässigt engagerad i det hela. Filistin sjunger jättebra och har absolut en fin röst, men musikaliskt är resultatet inte särskilt spännande. Melodiradion kan nog vara intresserad, men själv vill jag ha svett, tårar och starka känslor som når ända fram istället för inställsamt finlir. Nu är Fingers Crossed Filistins debutalbum och förmodligen bara början på en längre resa, så möjligheten att lämna finrummen och skapa mer känsloladdade uttryck kan nog komma om det vill sig väl. Frågan är bara om Filistin vill gå i Aretha Franklins, Tina Turners, Yvonne Fairs, Janis Joplins och dylika sångerskors fotspår – sådana som sjungit hjärtat ur kroppen -, eller om hon nöjer sig med att leka i sandlådan tillsammans med Christina Aguilera, Britney Spears och övriga blekvita sångerskor som hon och hennes generation har vuxit upp med. Jag tror absolut att Filistin är ärlig och seriös i det hon gör, men lite jävla grrl power skulle inte skada. Fingers Crossed är producerad av The Salazar Brothers, Masse och Salla. Ljudbilden är varm, ofta med snygga stråkarrangemang och det låter på intet sätt illa. Dock är detta mer Spybar än svartklubb och det är där skon klämmer för min del.