(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Robert Ryttman)
[album, Sound and Vision Unit, betyg: 8]
Som ett mellanting mellan The Cures mörkare stunder och Joy Divisions småslamriga depressioner. Det är min spontana association när jag lyssnat igenom Tvivelfronts nya trespårssingel för första gången. Bandet har ytterligare en singel och en fullängdare i ryggsäcken som jag inte har hört, men de nya låtarna lovar gott för framtiden. Kid Icarus öppnar porten till kommande albumet Introspection och håller plattan den här standarden kan den bli en glänsande nattsvart diamant i höstens skivskörd. Tvivelfront inleder energiskt med titelspåret, för att i “These days” och “Summer” hitta riktigt starka, längtansfulla och tilltalande, vemodiga melodier. Tänk om dessa låtar hade försetts med stråkar och keyboards som översköljt gitarrtonerna. Oj, oj, oj, vilka pärlor de hade blivit. Men de är absolut inte dåliga nu heller med sina avskalade gitarrer och sångaren Jerker “Tville” Ersares mörka röst. Tvärtom, förmedlar Sundsvallsgruppen starka bilder och känslor av de platser där sorger och skönhet blir ett, precis som Joy Division gjorde när jag hörde dem för första gången i slutet av 70-, början av 80-talet. Jag ser tveklöst fram mot Tvivelfronts fullängdare, och innan den dyker upp kommer säkert Kid Icarus att vara sönderspelad. Det här är lysande depprock, som dessutom känns ärlig och inte så konstlad som mycket annat inom genren. Extremt lovande.